Leave my wings behind and fly somewhere new

Hej på er! Idag har varit en chill dag (igen). Jag märker nog att jag har allt färre kurser även om några tenter och lite inlämningsarbeten ännu borde fixas innan jag säger tack och hej till ÅA och hanken för i år. Lite på två veckor kvar nu! Sen får jag njuta av 1½ månad sommarlov innan sommarjobbet på Viking Line börjar igen på riktigt (tar säkert extra turer före det). Fast jag jobbar ju enligt kontraktet bara 4 veckor och är 4 veckor ledig, så ganska chill sommar igen ;)

Enda egentligt program jag hade idag var ett utbytes informationstillfälle. Vi fick lite info om vad som är bra att tänka på före avresa (typ 116 dagar kvar!), när man kommer dit och sen när man kommer hem igen (nångång efter 31.5.2014). Sen kom det studeranden som varit på utbyte tidigare och berättade för oss i mindre grupper enligt länderna dit vi åker om allt möjligt och vi fick fråga frågor. Ganska uttömmande var det och fick svar på en hel del grejer jag funderat på och också sådant jag inte tänkt på, så känner mig kanske aningen mindre stressad nu. Fast jag kommer nog fråga vännen Lotta om säkert tusen saker ännu :D Mest stressad är jag för visumansökan av någon anledning. Det är så mycket man måste tänka på, papper man ska ta med sig och ens att figure out amerikanska ambassadens sida är helt en grej i sig.

Det börjar verkligen kännas mera verkligt nu, har redan fått en hel del catchinga i stipendier för utbytet, kollar på flyg minst 2-3 gånger i veckan, antagningsbreven ligger på bordet och påminner mig om avresan varje dag och alla tusen saker som ännu ska fixas snurrar runt i mitt huvud nästan dagligen. Tankar på om jag kommer klara mig, kommer jag klara av att vara så länge borta, kommer studierna gå bra osv. snurrar i mitt huvud. Men tur så är jag inte den enda som åker till samma college som jag så man kan ta stöd av varandra de sämre dagarna. Nio månader kan ju inte kännas så himla mycket längre än fem? Det har jag ju klarat av redan, så några till månader fyllda med kulturkrockar, resor, fest och studier borde jag om någon klara av. Jag är inte rädd, men det är väl någon sorts anxiety som har slått mig (och kommer bli värre tror jag). Jag kände helt likadant innan jag åkte till Paris, men det var ju en av de roligaste sakerna som hänt i mitt liv så borde ju veta att den här känslan är helt onödig. Då var jag dessutom helt ensam på väg till ett nytt land med annan kultur, även om vi blev som en familj efter ett tag och allt kändes mycket lättare.

Nej, herregud så lång text det blev! Inte alls min mening, men hoppas ni orkade läsa om mitt angstas. Haha. Ha de gött!

Happy day!

Exchange year in the US Pics Studieliv Studying Work