Vi pratade med en vän om det här med att vissa människor är jättemåna om vilken bild de visar utåt för andra folk och att det är viktigt att allt ska verka så perfekt som möjligt. Nu tänker jag alltså på det att man inte är sig själv med vissa människor utan har en "skyddsmur" som speglar den bild man ger åt dessa människor. Jag blev och tänka på det här efteråt och visst är det sant att alla i någon viss mån bryr sig om vilken bild de sänder ut av sig själv mer eller mindre. Oftast vill man ju att folk ska tycka om en, tycka man är söt, snygg, cool, rolig, speciell, positiv, smart eller vad som helst vad man själv vill att folk ska tycka om en.
Från mitt eget personliga perspektiv bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker och tänker om mig, men nog gör jag det ändå till någon mån, men det är inte så att min personlighet eller sociala liv lider av det. Jag tänker som så att vissa har en viss bild av mig och andra har en annan och så är det ju, alla ser en på olika sätt, men så länge jag själv vet vem jag är och så länge jag själv känner mig bekväm med mig själv så är allt okej tycker jag. Ibland brukar jag föra folk bakom ljuset och ge dem en speciell bild (oftast en som inte kanske speglar mitt verkliga jag på ett bra sätt) av mig bara för att de är personer jag kanske egentligen inte bryr mig så mycket vad de tänker och tycker om mig, haha. Det var som min en vän sa åt mig här ett tag sen, jag minns inte exakta orden, men hon tyckte i alla fall att här via min blogg ger jag kanske ibland en ganska ytlig och fjåmsig bild av mig själv, men att jag egentligen är smart och har djup i mig som person. (Tack för den!). Det hade jag faktiskt inte ens tänkt på att jag gjorde, men visst ibland orkar jag inte vara så seriös och jag säger och gör saker som jag t.o.m. i ett senare skede ångrar att jag sagt eller gjort (nu pratar jag inte mer om bloggen alltså), bara för att det kan ge en "dålig" bild av mig som person. Men det är inte något jag oftast sitter och grubblar över, lever lite med stilen att "What is done, is done and there's no way going back".
Så, varför är vissa människor så måna om att lysa en viss (oftast bra) bild utåt åt folk då, varför är vissa måna om att hålla denna fasad uppe så att man inte kan se den riktiga person som finns där bakom? Jag tror en del baserar sig på dåligt självförtroende, en del på bekräftelsebehov och en del på samhällets och medians press på att vara en viss sorts människa. Jag tror att man bara själv blir mer förvirrad om man är en person en dag och en annan nästa, och detta kunde resultera i att man inte hittar sitt riktiga jag, den person man trivs med bäst. Jag måste säga själv att enligt mig har jag en ganska bra förhållandestil till det här, de enda människor jag bryr mig om vad de tycker och tänker om mig är mina riktiga vänner, men eftersom de är mina riktiga vänner ska de inte bry sig om sånt och därför är jag bara helt mig själv med dem. Jag tror nog att de flesta människor som lärt känna mig ens lite bättre vet hurudan person jag är, vem jag är och att jag genuint är mig själv och det är något jag tänker hålla fast vid. Jag tänker hålla fast vid mitt egna jag och vid mitt relativt bra självförtroende, because I wouldn't want to get tangled up in lies, a fake picture and another identity.
Så för att avsluta; be yourself, love yourself and be comfortable being yourself and this will result in you being an awesome person that people will like, because you are truly you.
"Be who you are and say what you feel,
because those who mind don't matter,
and those who matter don't mind".
- Dr. Seuss.
0 comments:
Post a Comment